Om exakt en vecka så ligger man förmodligen alldeles groggy på uppvaket vid den här tiden, med betydligt större bröst. Det känns fortfarande väldigt avlägset på nåt sätt, min hjärna har inte riktigt greppat att jag faktiskt ska genomföra detta. Jag har velat göra en bröstförstoring i flera år men jag har ändå alltid kännt som att detta är något som "andra" gör och som jag aldrig skulle våga genomföra. Men nu händer det faktiskt! Hoppas för Guds skull att allt kommer gå komplikationsfritt.