I dag är det den 25 mars vilket betyder att det var hela 2 månader sedan jag opererades, tiden går läskigt fort! Nu är den jobbigaste tiden med smärta m.m. över men det är ändå långt kvar innan brösten är "färdiga" och har hängt till sig. Jag har iallafall börjat sova på sidan igen (efter 7 veckor), inte helt obehindrat men jag tycker att det funkar bra ändå. Jag är rädd att jag ska råka förstöra fickorna så jag vågar liksom inte lägga hela min tyngt på sidan utan försöker ligga så att bröstkorgen inte trycks ihop så mycket. Efter 6 veckor började jag även bada badkar igen. Jag mailade kliniken och frågade vilka restriktioner som gällde kring badande och sköterskan skrev att det var ok att bada så länge alla sårkanter var läkta, de brukar dock rekommendera att man ska vänta minst 4 veckor. Jag är helt tokig i att bada så detta är något som jag verkligen har saknat!

Hela 80% av landets kvinnor använder fel BH storlek. Jag hittade en tabell för att göra det lite enklare att ta reda på vilken storlek man egentligen har. Jag har själv aldrig använt mig av någon sån här tabell (förrän nu). Innan operationen köpte jag alltid 75 A men det kan ju förmodligen ha varit fel. Det bästa är dock att gå till någon butik som specifierar sig på underkläder, exempelvis Twilfit, Change, Triumph, för att få reda på sin exakta storlek av kunnig personal.

Hittade ytterligare en utav mina gamla bikiniöverdelar. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna ha mina triangel-bikinisar som man knyter bak i ryggen men det finns faktiskt inte tillräckligt med tyg för det. Jag oroar mig ibland för att de känns så himla små men när man provar sina gamla badkläder m.m. så inser man verkligen hur mycket större brösten har blivit. Annars så syns det inte speciellt mycket i vanliga kläder, det är bara i underkläder och badkläder som man märker en markant skillnad tycker jag. Ska även tillägga att jag inte har rippling utan de konstiga strecken som syns nere på brösten är märken från sport bh´n som jag använder.

Det är inte bara fredag och löning i dag utan boobsen fyller faktiskt hela 1 månad! Kan knappt fatta att jag har haft bröst i 1 månad redan, tiden har verkligen gått fort. Innan operationen så kändes det som ett evigt väntande och det gör det faktiskt fortfarande kan jag säga. Förut så väntade man på att få operera sig och nu väntar man lika otåligt på att muskeln ska släppa efter så att brösten formar till sig samt på att få slippa sport bh´n så man får använda riktig bh istället. Har tagit lite nya bilder också så här kommer även en bild på dagsformen.

Jag har fått en ny hobby, att gå in i klädesaffärer och ta kort på när jag testar underkläder hehe. Jag var till HM i dag och provade lite behåar, det är fortfarande 2 månader kvar innan jag får börja använda vanlig bh med bygel så det känns inte direkt som någon idé att köpa hem någon än. Brösten är fortfarande ganska hårda och kommer nog hinna ändras en hel del tills det är dags att köpa den första riktiga bh´n. Jag provade först 75 D men den var för liten i kupan så då testade jag 80 D, den kändes bra i kupstorlek men den var alldeles för stor i underbandet, var tvungen att använda den innersta hyskan vilket inte är korrekt. Har ingen aning om vilken storlek jag egentligen kommer att hamna på, när det väl är dax så ska jag gå till Twilfit eller Triumph här i stan och få lite mer professionell hjälp.

I dag fick jag hem intyget från läkaren där det står att jag inte får lyfta tungt på jobbet den första tiden, fram till den 27 februari står det att jag enbart får utföra lättare arbetsuppgifter. Måste erkänna att det faktiskt känns ganska skönt att kunna få ta det lite lugnt på jobbet för en gång skull.

Smärtan och spänningarna runt brösten har försvunnit helt och hållet nu men jag känner mig fortfarande väldigt stel. Jag höll på mycket med dans för några år sedan och är vanligtvis vig och böjbar men att kunna sträcka upp armarna över huvudet är fortfarande omöjligt. Det tar liksom stopp, speciellt i högerarmen. Detta är förhoppningsvis något som kommer att ge med sig, men jag vågar inte chansa att stretcha armarna än för att bli mer rörlig.

Hittade min bikiniöverdel som jag brukar använda för att sola i på somrarna. Kom på att jag hade bilder sparade på datorn från i somras så jag tog på mig bikinin och tog några nya kort för att jämföra hur den satt före respektive efter operationen. Som ni ser så var den nästan för stor innan och nu så täcker den knappt bröstvårtorna. Den bruna tejpen jag har på efter-bilderna är en special tejp som jag köpt från kliniken för att tejpa ärren.

Kan undra hur pass länge man kommer behöva sova på rygg egentligen. Känner mig som en sköldpadda som tippat över och inte klarar av att komma tillbaks på fötter. Jag har ifs börjat vänja mig vid detta och har förvisso inte ont i ryggen längre, men att försöka lägga sig på sidan känns fortfarande som en önskedröm. Har testat litegrann men det liksom trycks ihop, drar och känns konstigt.

I dag hade jag samtal med min lagledare på jobbet. Vi lade upp en plan för hur jag ska arbeta för att inte orsaka någon skada nu när man är nyopererad. Denna vecka + 2 veckor till är jag uppskriven på lättare arbete där jag inte behöver lyfta allt för tungt. De ville dock ha ett intyg från läkaren där det står att jag inte bör utföra tungt arbete de första veckorna, så när jag kom hem så ringde jag Art Clinic och de skulle försöka haffa Anders mellan operationerna och få honom att skriva ihop något. Jag blev så himla nojjig i går efter att ha läst en massa om komplikationer så det känns skönt att veta att jag faktiskt får ta det lugnt på jobbet nu.

När jag opererades på Art clinic så fick jag med mig små påsar med tre olika sorters smärtstillande. Något som jag tycker är lite lustigt är att sköterskan envisades med att skriva på påsen att jag inte fick blanda tabletterna med alkohol. Är inte det en självklarhet att man inte blandar smärtstillande med alkohol? Jag påpekade för henne att jag knappast tänkt ta mig en sup så fort jag kom hem men hon ville absolut skriva detta på påsen ändå :P

Här kommer ännu fler bilder, med dåliga mobilkameran dessvärre. Jag var till HM i dag och kunde inte motstå att testa en riktig bh med byglar. Det här med storlekar är lite knepigt, speciellt eftersom HM har ett ganska begränsat utbud av stora storlekar. Jag provade iallafall 80 D på dessa bilder men jag kände att underbandet var alldeles för stort. Sen när det väl är dax att köpa bh på riktigt efter några månader så får jag nog bege mig till Twilfit eller Triumph för att få hjälp att prova ut rätt storlek. Min killes ena syster jobbar faktiskt på Twilfit och har själv stora silikonbröst så där borde jag kunna få experthjälp. Hon vet dock inte om att jag har förstorat brösten ännu.

Jag hittade min tyg "bikini" i spets med knytband som jag beställde från nån sida för flera år sedan. Trodde att jag äntligen skulle kunna få användning för den nu men den har blivit på tok för liten.

Nu har jag lånat killens digitalkamera och tagit lite bättre bilder med blixt, man ser ju konturer och allt mycket tydligare då. Bh´n på dessa bilder är en storlek mindre än den jag hade på mig i provrummet på bilderna i inlägget nedan. Jag provade först storlek 40 men den var alldeles för stor i underbandet så jag köpte med mig storlek 38 hem.

I dag har jag varit på återbesök till Art Clinic. Fick träffa Veronica som böt tejp på mig och tog bort några trådar som stack ut utanför huden. Hon tyckte att allt såg väldigt bra ut och det var ju skönt att höra, jag var rädd att jag skulle få nån infektion i ärren eller nåt sånt men det såg fint ut.

Jag vaknade vid 7 på morgonen av att min kille gick ut med hunden, han hade tagit ledigt från jobbet för att skjutsa mig och ta hand om allt på operationsdagen. Vid 8 ringde jag till Previa för att sjukanmäla mig och efter det gjorde jag den sista dubbelduschningen i descutan, jag duschade även håret i descutan vilket inte var några problem alls, många har annars fått väldigt trassligt hår av descutan lösningen. Sen var det en enda lång väntan tills killen skjutsade mig till kliniken, skulle vara där kl 12.15. När jag kom dit fick jag först sitta i väntrummet och passade då på att prata med två tjejer som var där på återbesök. Jag fick komma in på rummet ganska snabbt och där stod 3 sängar, även fast det skulle utföras tre operationer den dagen så fick jag aldrig någon rumskamrat. Sköterskan Pernilla gav mig strumpor och en morgonrock som jag fick byta om till och sen ställde hon en massa frågor som narkosläkaren behövde veta och hon informerade även om eftervård. Jag fick en liten plastmugg med fyra tabletter som jag skulle svälja och även fast jag har väldigt svårt att svälja smärtstillande så var det inga problem att få ner dem. Efter det satte hon in en kanyl i handryggen på mig och jag fick dropp med saltvattenlösning(?) för att jag inte skulle bli uttorkad, hade ju inte ätit något sen kvällen innan. Narkosläkaren kom för att ställa lite frågor och informera och sen kom Anders Liss för att rita en krigsmålning på mig som han kallade det. Båda läkarna gick på lunch och jag satt i sängen och filosoferade ett tag. Det fanns tv och dvd filmer tillgänligt men jag tittade aldrig på någon film. Efter ca 45 minuter kom narkosläkaren tillbaka och sa att det var dags för operation så jag gick på toaletten en sista gång. Klockan var 13.30 och när jag kom in i operationssalen så stod det två kvinnor där och väntade, en narkossköterska och en sköterska som skulle assistera Anders under operationen. Jag fick lägga mig på britsen och narkosläkaren började sätta fast en massa klisterlappar m.m. på mig för att kunna mäta värden och sånt när jag var sövd. Jag fick först smärtstillande genom kanylen och efter ca 30 sekunder så kände jag hur huvudet och nacken blev alldeles varm och det kändes tungt. Jag kände mig fortfarande klar i huvudet men det snurrade lite. Sen satte han in själva narkosmedlet och jag fick andas genom en mask. Narkosläkaren ställde frågor för att kontrollera om jag fortfarande var vaken, han frågade bland annat ifall jag brukade drömma mycket. Jag kände hur det blev varmt och lite stramt i vänsterarmens blodådra där medlet sprutades in och jag minns att jag tänkte att narkosmedlet förmodligen inte kommer funka på mig eftersom jag aldrig somnar...sen blev det svart. Jag somnade direkt, det var ingen övergående trötthet eller så utan jag gick från vaken och ganska klar i huvudet till komplett utslagen. När jag vaknade upp var klockan 14.50 och sköterskan stod bredvid mig och frågade hur jag mådde, de hade redan satt på min sport bh´n medan jag var sövd. Jag sa att jag mådde mycket bra och inte kände någon smärta över huvud taget. Jag vilade lite till och efter en timme började det spänna lite över brösten, jag fick då två panodil + en till smärtstillande tablett som jag inte minns vad det var. Anders kom in och berättade att operationen gått bra, han sa att han sytt in en tråd runt mina vårtgårdar eftersom att jag hade tubulära bröst. Han ville egentligen skära runt vårtgårdarna men han kunde ju inte direkt väcka mig ur narkosen och fråga det. Sen kom sköterskan Helen in och gav mig två smörgåsar och saft, efter det gick jag på toaletten igen och Helen sa att jag inte skulle låsa dörren ifall jag kände mig svimfärdig och behövde hjälp, men det var aldrig några problem. Jag mådde förvånansvärt bra och skuttade bokstavligen talat ur sängen. Jag ringde min kille för att be honom hämta mig, han var inte beredd på att jag skulle kvickna till så snabbt så jag fick sitta ett tag i väntrummet innan han kom. Jag fick en coca cola medans jag väntade och strax efter 17.00 kom han. Att gå till bilen själv var inga problem men jag kunde dock inte få på mig bältet själv. Vi åkte direkt till Apoteket för att hämta ut smärtstillande på recept, vi hade förberett en fullmakt så att min kille kunde hämta ut mediciner åt mig, men jag mådde ovanligt bra efter operationen så jag kunde hämta dem själv. När vi äntligen kom hem vid 17.45 så värmde min kille på lite mat till mig och jag satt mest i sängen resten av kvällen och tog det lugnt. Det började spänna mer och mer över brösten men jag kan absolut inte klaga på smärtan. Jag var beredd på att vakna upp till en olidlig smärta men det var inga problem alls. Jag tog två citodon och bäddade sedan sängen med fem kuddar för att sova sittandes. Hade svårt att somna men det var nog mest pga att man var så uppspelt över att äntligen ha fått bröst! Kan för övrigt varmt rekommendera Art Clinic Uppsala, de var väldigt trevliga och serviceinriktade under hela vistelsen.

Vaknade med hemska smärtor i ryggen i dag igen. Min kille går upp strax efter 5 på morgonen för att gå till jobbet och då passade jag på att ta två citodon, vilket gjorde allt mycket bättre efter ett tag. Jag sitter fortfarande upp och sover men nu gled jag ner på rygg så att jag låg raklång i sängen, funkade bra. Usch jag hoppas verkligen att man kan sova på sidan snart.

Man har ju rätt att vara sjukskriven 7 dagar utan läkarintyg så i morgon är det egentligen tänkt att man ska återgå till arbetet. Med tanke på hur tunga lyft som förekommer på mitt arbete hela dagarna så kom jag överens med min chef att jag skulle vara hemma i 2 veckor, så jag ringde Art clinic i morse och de skulle skriva ihop ett intyg som jag får med mig på onsdag då jag ska dit på återbesök. Jag är betydligt mer rörlig i armarna nu men det hugger verkligen till i bröstmusklerna när jag råkar ta i lite för hårt. Jag klarar inte ens av att lyfta min hund på 8 kg än så jag hade verkligen inte klarat av att jobba och lyfta närmare 100 stycken backar om dagen på 15 kg styck.

Det börjar bli lite jobbigare att sova igen tycker jag. Även fast smärtan i själva brösten och armarna har minskat betydligt så är det svårt att kunna räta ut ryggen ordentligt. Det spänner över brösten och i ärren när jag försöker sträcka på mig och därför måste jag konstant gå lite hukad vilket har gjort att ryggen tar stryk. På mornarna är det som värst när man är extra stel, vågar ju inte ta citodon heller pga magen så nu tar jag två alvedon och en diklofenak, men vet inte om det hjälper så mycket egentligen.

Jag känner att jag blir mer och mer rörlig i armarna för varje dag som går. Det spänner och ömmar fortfarande en hel del över brösten men jag behöver knappt ta några smärtstillande tabletter längre. Det går betydligt bättre att sova nu också, det var bara första natten som var en riktig mardröm. Nu halvligger jag i sängen med tre kuddar och kan faktiskt sova hela natten utan att vakna till, kan dock inte sova på sidan än.